Modnation Racers

Recension / Playstation 3 / 31 Maj 2010

En korsning mellan Mario Kart och Little Big Planet – så beskriver Samuel och flera med honom Modnation Racers. Är det en lyckad korsning? Här är GAMEcores omdöme, serverat med viss väntetid…

Loading…10%

20%

*visslar*

30%

40%

*kollar GAMEcore i mobilen*

50%

60%

Suck. Medan recensionen fortsätter att ladda igång kan jag inleda med att berätta om ett av de enskilt största problemen med Modnation Racers: det borde heta Modnation Waiting. (70%.) Laddnings- och väntetiderna i det här spelet är nämligen en väldigt stor stämningsförstörare i vad som annars är en mysig kartracingupplevelse. Varför, utvecklare United Nations, tar det 3 minuter och 51 sekunder för mig att komma från startat spel till ett första lopp trots att jag hamrar på X? (80%.) Varför tar en bana 48 sekunder att ladda? Varför måste jag oftast leta i tio minuter för att få ihop ett lopp med sex spelare online? Varför, United Nations? (90%). Allt väntande är skandalöst bortom beskrivning och trots att jag i enkom gav utvecklarna några dagar på sig att ordna det här innan recension har ingenting hänt. Det är riktigt synd och en stor, totalt onödig fläck på den här Blu ray-skivan.

(100%...Booting review.)

Modnation Racers är en trevlig kartracer som korsar Mario Kart med Little Big Planet. Från Mario Kart lånar det upplägget med galna banor fulla av hopp, vapen och genvägar där upp till tolv förare slirar fram genom banorna. Från Little Big Planet lånar det den estetiska, lättsamma inriktningen och fokus på användarskapat material.

Skapandet är spelets starkaste kort. Att se sin egen Mod (de figurer du kör med) födas är trevligt, valmöjligheterna är många och skapandet så enkelt som man kan kräva med tanke på komplexiteten. I Little Big Planet kunde vi endast klä ut Sackboy, men här kan spelaren omforma hela sin Mod. Enkelt kan den sedan delas med resten av världen, och det är ingen överraskning att såhär en vecka efter lansering är de tjugo mest populära skapelserna alla kopior av existerande figurer eller personer. Mario? Check. Master Chief? Check. Spider-man? Check. Jesus, Pikachu, Avatar? Check, check, check.

Att göra en egen bil är lika smidigt som att göra en Mod, men det allra mest imponerande med skapardelen av Modnation Racers är hur enkelt man slänger ihop en egen bana. Är det något Little Big Planet ur retrospektiv misslyckades med så var det att ta skapandet till massorna, det blev en elitsyssla. Visst krävs tålamod för att göra en perfekt bana även här, men mitt första alster i Modnation Racers stod klart efter en timme, och då krävdes inga lektioner innan. I Little Big Planet var samma siffra tio timmar (och den banan sög, for the record).

I Modnation Racers lägger du enkelt ut din bana genom att köra runt med en magisk bulldozer som genererar väg och nivåskillnader i realtid. När banan faktiskt går från start till mål är det bara att slumpa fram ett innehåll (i ett av fem teman; ett lite futtigt urval) och så poff är banan klar. Vill man göra det hela lite mer personligt är det bara att välja och vraka bland alla attiraljer och placera ut dem som man önskar, svårare än så är det inte. Finesser som alternativa vägar och genvägar kan möjligen vara lite klurigare att förstå sig på, men inget i Modnation blir någonsin ens nära på så komplext som saker och ting blev i Little Big Planet.

Att allt är så enkelt och användarvänligt har tyvärr en baksida. Efter att jag letat runt bland de mest prisade banorna online, efter att jag spelat igenom större delen av karriärläget och sett de flesta av utvecklarnas skapelser, inser jag att Modnation Racers saknar några portioner av den kanske viktigaste ingrediensen i den här typen av spel: själ.

Missförstå mig inte nu, Modnation Racers är mysigt och enkelt att ta till sig. Samtidigt sätter det inte heller några djupare avtryck; de små Mod-filurerna är trevliga men når inte upp till Sackboys charm och har heller inte den personlighet man hittar hos förarna i ett Mario Kart. Banorna, omgivningarna och vapnen är snygga och enhetligt designade, men lite karaktärslösa. Det kan inte hjälpas att det är så mycket roligare att avfyra ett rött skal än en vanlig vardagsmissil och att Yoshi’s Island eller Bowser’s Castle är tusen gånger charmigare än Island Course och Castle Course. Modnation Racers är alltså smått identitetslöst, största delen av dess identitet kommer från att det är så lätt att kopiera andra identiteter från den populärkulturella sfären.

Enformigheten i uttrycket straffar karriärläget lite. Upplägget är bra; spelaren avancerar i turneringar i Mario Kart-stil, två småroliga men lite tröttsamma kommentatorer bidrar med lite inramning och varje lopp har extrautmaningar knutna till sig som låser upp bonusar för den skicklige. Svårighetsgraden blir dock aningen hög mot slutet (fuskande datorer…) och samtidigt kräver spelet att du blir etta för att avancera. Sådana typer av stoppklossar tycker jag inte hör hemma i en lättsam racer, här är t.ex. Burnouts eller Mario Karts upplägg bättre med flera lopp öppna samtidigt och en chans till avancemang trots att man inte konstant står på pallen.

Själva racingen är det däremot inget fel på och online (när man väl hittar motståndare) är Modnation Racers konstant underhållande. Skavanker till trots är det här en kartracer enligt konstens alla regler och när spelandet flyter på och går från den ena galna banan till den andra är det mesta på topp. Fartkänslan är hög och sladdsystemet är enkelt att bemästra men med vissa fördjupande finesser. Gör man trick, sladdar eller ligger i luftdraget bakom en motståndare byggs ens superfart nämligen upp och den kan släppas lös när som helst.

Vapnen är dock ett område som skapar vissa frågetecken. De gör vad de ska, de skapar kaos och färgexplosioner på banan, de frälser och förbannar. Spelet som inför innovation och/eller rättvisa i genren, det är Modnation Racers dock inte.

Med endast fyra vapen (som alla kommer i tre versioner som du bygger upp genom att ta fler lådor) är utbudet för det första aningen skralt. Två av vapnen, missilregnet och ljudvågen, rensar allt i sin väg och vapensystemet gör faktiskt Modnation Racers ännu tuffare för ledaren än ett Mario Kart. I Nintendos racingserie finns det flera defensiva vapen, men i Modnation är det enda försvar du har mot dessa ödesdigra tingestar en sköld. Skölden använder kraft från superfartsmätaren och skyddar mot inkommande attacker. En bra idé, men det är för svårt att tajma rätt; skölden är uppe en väldigt kort tid.

Fundamenten fungerar alltså bra i Modnation Racers men i de detaljer som utmärker spelet har en del märkliga designval gjorts. Turligt nog är den fantastiska skapardelen Modnation Racers trumfkort. Accepterar man bara att det med banorna kan vara lite svårt att hitta ett personligt uttryck är det himla lockande att sätta sig ner och pumpa ut den ena skapelsen efter den andra och se vad som händer när man kastar in tolv mänskliga förare på den.

Det är med dessa häftiga verktyg i åtanke extra synd att det spel som de packats in i saknar några teskedar hjärta och charm, för annars hade detta verkligen kunnat bli en vinnare i längden. Nu tror jag att Modnation Racers kommer att underhålla den kartracingsugna publiken (som lär vara ganska stor på PS3) tills det att världens kollektiva fantasi sinat och spelarna har tröttnat på att se samma miljöer och – framförallt – samma förbaskade jäkla laddningsskärmar om och om igen.